Det har nu gått ca ett halv år sen Lisa dog och på något sett blir det jobbigare för varje dag. Som att det blir mer verkligt. Idag skulle hon fyllt 28 år men hon lever inte längre. Min Lisa, min bästa kompis som var som en syster till mig är död. I hela mitt liv har hon funnits där, även om vi inte har haft nån kontakt de senaste åren har hon i alla fall funnits. Och jag har vetat att en dag, när saker blivit bättre, skulle hon ringa mig. Precis som hon alltid gjorde. Men nu kommer det samtalet aldrig att komma. Det hann aldrig bli bättre....
Det gör så ont och känns så tomt, jag har inte ett enda barndomsminne där inte Lisa är med. Vi bråkade som inga andra men det var för att vi visste att vi alltid hade varandra. Vi växte upp tillsammans, valde olika vägar i livet, och nu så är jag ensam kvar.
Gud vad jag saknar dig Lisa...........
"Emma och Lisa var ute och gick när Emma plötsligt blev överkörd av en bil. Lisa frågade då Emma hur hon kände sig? Platt, svarade Emma! Lisa lyfte då upp Emma, skakade hennne "rist rist" och frågade. Hur känner du dig nu då? Tjock, svarade Emma! Sen gick de båda vidare hemåt"
Något som gav oss ett gott skratt en av många promenader hem från Matöppet i byn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar