Tålamod

Det här med tålamod har aldrig varit min grej. När jag velat ha något har jag velat ha det på en gång o inte kunnat vänta. Hatar att stå i kö, eller när saker o ting inte fungerar. Har svårt för folk som velar utan vill gärna ha ett svar på en gång, ja eller nej så enkelt är det! Och gärna ska allt bli som jag vill, inget annat är bra nog. Funkar inte detta blir jag förbannad, inte lite arg utan riktigt fly förbannad.

Detta är ingen trevlig egenskap jag har utan nåt jag varje dag försöker träna bort. Och mitt tålmod har blivit sååå mycket bättre ju äldre jag blivit. När jag var liten la jag mig på marken o skrek när jag inte fick som jag ville, det gör jag inte längre. Men surar det gör....

På jobbet med mina barn har jag grymt tålamod, då klarar jag det mesta. Tappar aldrig tålamodet inför mina barn. Då är jag pedagog ut i fingerspetsarna

Men sen kommer vi till mitt eget barn. Min lilla goa Love som inte alls vill som mamma. En liten kille som man har klistrad på sig dygnet runt. Oj vad jag inte har bra tålamod. Eller så har jag det men inte tillräckligt bra bara. Jag tycker det är skitjobbigt när han inte vill äta, inte vill sova, inte vill leka, inte vill va i famnen. Utan allt han gör är o gnälla. Det där gnället går in i hela benmärgen o driver mig till vansinne. Gnäll konstant, jag får aldrig aldrig någon paus!

Så vad gör jag, blir jag förbannad? Ja det blir jag, inte på Love utan det är Jens som får det. Han får höra allt möjligt om hur hemskt allt är o hur hemsk han är. När jag börjar finns inget stopp. Det är som allt måste ur innan jag kan ta ett nytt andetag o börja om igen med nya krafter o nytt tålamod.

Igår var en sån dag, skulle egentligen träffa Tisam men jag var så trött o ledsen att jag inte orkade ta mig ut. Men efter att ha pratat med Tisam i telefon o fått lite uppmuntran ( Hon är världens sötaste ) mådde jag så mycket bättre. Tog en promenad på eftermiddgagen o kom hem med nya krafter.....